vartskadu

Ikväll är en av dom första gångerna jag inte fått ett godnatt av älskling. Och allt jag har att säga om det är:
INTE OKEJ!
Jag har blivit lite väl bortskämd av att få ett godnatt-samtal varje kväll i snart sju månader och har ingen av oss kunnat prata har det iallafall blivit ett sms. Men nu måste M ha somnat på soffan och det känns fruktansvärt tomt. Jag vill att min telefon ska låta! Just nu känner jag mig ensammast av dom ensamma.

Packningen av grejer går si så där. Jag vill bara bli klar så jag kan påbörja mitt "nya" liv i en annan stad med min M. Men just ikväll slog mig insikten om att dom bästa av som bästa inte kommer att finnas inom tre mils radie längre och min hormonfulla kropp reagerade genom att börja störttjura för mig själv. Varför kan man inte alla flytta med!? Som tur är det bara trettiotre mil. Suck.


Imorgon blir det Borlänge med syster och barn! Det kan bli både roligt och intressant. Och hjärtskärande. Hur nekar man ett par sådana sötgrötar att få allt dom vill ha? Nej, det lär inte bli några egna för mig, risken är att dom skulle bli bortskämda. Mitt arma hjärta klarar inte av ledsna barnsaker!