Java, kräka & kärlek!
M har tydligen bestämts sig för att bli Javakung och kaffekokaren går varm mycket oftare nu än jag någonsin tror den har gjort här. Och inte heller är det vanligt hederligt Gevalia som dricks, utan det ska prövas en massa annat nu. Passion tror jag skiten hette som jag fick i min kopp. För mig spelar det absolut ingen roll vad det är så länge kaffet kommer ner i magen! Men jag låter honom hålla på..
Igår gick gränsen för vad jag klarar av i smärta gällande mina knän, fy satan vad ont jag hade! Men jag vägrade att ta piller mot detta, så istället fick jag den smarta idén att jag skulle supa bort smärtan. En halvtimme senare simmade det en kvarting i min mage och ytterligare en halvitmme - timme till så låg jag med huvudet i viloläge mot toalettringen. Något har hänt med mig och det är att jag börjar bli gammal! Förr kunde jag supa varenda kotte under bordet, men nu klara jag bara att supa mig själv där under. Tsss, oruttinerat!
Men jag har världens bästa karl som pysslade hand om mig inatt och hämtade hink och vatten och som hämtade alvedon och grejjer imorse då huvudet höll på att gå sönder. Han tycker jag om! Oh nu är vi gifta dessutom, vi skakade tass på detta igår kväll så jag ska kunna fortsätta kalla honom för min man utan att folk ska kunna klaga. Så det så! Vem behöver präst, ring och bekräftelse på papper när handskakning finns? Blir inte heller så komplicerat om det skulle bli skillsmässa! Finfint! ♥
Och om någon undrar - värken i knäna verkade inte så viktig så länge jag kräktes, så mission complete!
Min kärlek!
