Älskling, älskling.
Min älskling är inte som alla andra. Han har sovit sig egenom mig pratandes i telefon, mig stökandes i köket som ligger vägg i vägg med sovrummet, mig snubblandes på dammsugaren när jag försökte smyga mig ut och röka på balkongen som också ligger vid sovrummet och mig knappandes på laptoppen i sänghalvan brevid honom. Men när jag stänger ner datorn och släcker den nya, fina, lilla lampan - ja då vaknar han! Stackaren var törstig och röksugen.
Och den lilla tröttheten jag lyckats infinna är bortblåst, jag fick ju sällskap för någon minut!
Nu funderar jag på om jag ska byta ut öl mot sprit i fortsättningen? Det har kanske blivit lite för många öl på sistonde och det syns på mage, lår - ja allting! Och sprit, ja om jag får tillåtelse att skryta, det klarar jag av! Med undantag för den sista. Och då menar jag inte nödvändigtvis den sista för kvällen, utan den sista innan minnet tryter. ^^ Det är konstigt det där, hur huvudet liksom inte förstår att det är alkoholpåverkat medans övriga kroppen har förstått för längesen hur det ligger till!
På Torsdag bär det av uppåt i landet, hem till mor&far och alla nära&kära. Hur länge jag blir kvar är ännu inte bestämt, det får längtan efter M avgöra allt eftersom! Det finns några som är lite bannade för mig att jag inte sagt hejdå än och som jag ska försöka charma, det får mig att känna mig som om jag ska på min egna minnestund! Varför känner folk ett sådant behov att säga adjö och tacka av mig!? Jag flyttar trots allt bara några tiotals mil bort men ändå innom Svearikets gränser. Människan är och förblir ett mysterium för mig.
Och den lilla tröttheten jag lyckats infinna är bortblåst, jag fick ju sällskap för någon minut!
Nu funderar jag på om jag ska byta ut öl mot sprit i fortsättningen? Det har kanske blivit lite för många öl på sistonde och det syns på mage, lår - ja allting! Och sprit, ja om jag får tillåtelse att skryta, det klarar jag av! Med undantag för den sista. Och då menar jag inte nödvändigtvis den sista för kvällen, utan den sista innan minnet tryter. ^^ Det är konstigt det där, hur huvudet liksom inte förstår att det är alkoholpåverkat medans övriga kroppen har förstått för längesen hur det ligger till!
På Torsdag bär det av uppåt i landet, hem till mor&far och alla nära&kära. Hur länge jag blir kvar är ännu inte bestämt, det får längtan efter M avgöra allt eftersom! Det finns några som är lite bannade för mig att jag inte sagt hejdå än och som jag ska försöka charma, det får mig att känna mig som om jag ska på min egna minnestund! Varför känner folk ett sådant behov att säga adjö och tacka av mig!? Jag flyttar trots allt bara några tiotals mil bort men ändå innom Svearikets gränser. Människan är och förblir ett mysterium för mig.
Kommentarer
Trackback
