!
Jag har hållt min blogg stängd och bakom lås och bom då jag inte kännt för att skriva dom senaste veckorna och för att slippa prestationsångesten jag upplever när jag ser hur många som varit in här utan att hittat något att läsa. Men nu är det nog dax att låsa upp denna igen, för även om jag haft chans att skriva av mig för mig själv då absolut ingen alls har haft lösenordet hit, känns det ändå som om jag har ett annat behov att uppfylla då jag istället har börjat skriva en massa onödig information på fb (oj, en av dem längsta meningarna i min blogg so far!? Njaae..) .Jag saknar att skriva att mig funderingar och tankar och att få dela med dom till främlingar och kända!
Största orsaken till att jag låste bloggen var för att jag kände att jag var för deprimerad för att tillåta andra att ta del av mitt liv . för hur kul är det att bara läsa en massa deprimerande dravel!? Men hädanefter får dom få som hittat tillbaka utstå sådant om dom vill fortsätta ta del här, för mitt liv kommer alltid att gå upp och ner. Dock kommer jag nog att försöka låta bli att vara allt för känslosam.
Men ni som känner mig är välkommna att höra av sig lika mycket nu som under tiden bloggen var låst, jag skriver trots allt inte allt i mitt liv här! ;)
Jag har iallafall flyttat ifrån Norberg och tryggheter och bor numer i Habo, trettiotre mil bort och en med en annan trygghet! Och för första gången någonsin under mina snart tjugofem år i livet är jag sambo med en kärlek och inte en vän.
Humöret går upp och ner, jag är ömsom ledsen, ömsom arg, ömsom fundersam och ömsom glad (Och nu hoppas jag att ömsom faktiskt är ett ord i svensk vokubulär(?), annas har jag precis uppfunnint oss ett nytt). Fast för det mesta är jag ûberlycklig över att ha min pojkvän&bästavän (ja nästan, favoriten står mig fortfarande närmast och så kommer det att förbli!) så nära mig och som stöttar mig i alla situationer! Och att jag sen dessutom är en hormonstint kossa för tillfället gör inte saker lättare. Det är två veckor innan Hvetes veckan och tårar&humör avlöser varandra, men som sagt så har jag min prins tillgänglig dygnet runt som kan trösta! <3
Min prins som snarkar så otroligt sött trots att han sover allt annat än djupt. Jag kan väcka honom genom att bara prata i vanlig ton och han svarar nyvaket men ändock med i matchen, men när vi slutat prata kommer snarkningarna på en gång. Detta är sött tycker jag, inte som mina timmerstockar jag fått förklarat för mig att jag själv tydligen drar. Och är jag väl i det stadiet så kan inte ens kanoner väcka mig!
Största orsaken till att jag låste bloggen var för att jag kände att jag var för deprimerad för att tillåta andra att ta del av mitt liv . för hur kul är det att bara läsa en massa deprimerande dravel!? Men hädanefter får dom få som hittat tillbaka utstå sådant om dom vill fortsätta ta del här, för mitt liv kommer alltid att gå upp och ner. Dock kommer jag nog att försöka låta bli att vara allt för känslosam.
Men ni som känner mig är välkommna att höra av sig lika mycket nu som under tiden bloggen var låst, jag skriver trots allt inte allt i mitt liv här! ;)
Jag har iallafall flyttat ifrån Norberg och tryggheter och bor numer i Habo, trettiotre mil bort och en med en annan trygghet! Och för första gången någonsin under mina snart tjugofem år i livet är jag sambo med en kärlek och inte en vän.
Humöret går upp och ner, jag är ömsom ledsen, ömsom arg, ömsom fundersam och ömsom glad (Och nu hoppas jag att ömsom faktiskt är ett ord i svensk vokubulär(?), annas har jag precis uppfunnint oss ett nytt). Fast för det mesta är jag ûberlycklig över att ha min pojkvän&bästavän (ja nästan, favoriten står mig fortfarande närmast och så kommer det att förbli!) så nära mig och som stöttar mig i alla situationer! Och att jag sen dessutom är en hormonstint kossa för tillfället gör inte saker lättare. Det är två veckor innan Hvetes veckan och tårar&humör avlöser varandra, men som sagt så har jag min prins tillgänglig dygnet runt som kan trösta! <3
Min prins som snarkar så otroligt sött trots att han sover allt annat än djupt. Jag kan väcka honom genom att bara prata i vanlig ton och han svarar nyvaket men ändock med i matchen, men när vi slutat prata kommer snarkningarna på en gång. Detta är sött tycker jag, inte som mina timmerstockar jag fått förklarat för mig att jag själv tydligen drar. Och är jag väl i det stadiet så kan inte ens kanoner väcka mig!
Kommentarer
Trackback
