28/1
22.20
Då var man åter i Norberg. Mitt bröst har börjat säga hemsktmycketaj när jag andas och jag funderar på om jag ska våga mig på att väcka pappsen? Men antagligen är det bara en massa slem som har bosatt sig innanför revbenen, så det kanske vore helt i onödan. Nej, jag ger mig på ett försök att sova istället, vore ju härligt att hamna på sjukan det första man gör när man åkt trettiotre mil för att umgås med folk, INTE!
Uppd. 20102901 02.10
Är hemkommen för en liten stund sen från Avestas akutmottagning. Det började göra alldeles för ont i bröstet och andning var rostig och fruktansvärt tung runt elvasnåret, så jag fick panik och väckte pappa iallafall. Så rädd var det längesen jag var och jag tänker inte erkänna det mer än i detta inlägg. Tankar om allt möjligt for upp i huvudet och jag började misstänka att rökningen kanske var boven i dramat. Men så klart så ger andningen med sig lagomt tills vi kommer fram och jag kände mig nedstämd till tusen. Hur ska dom ta mig på allvar nu? Sänkan och febern visade absolut ingenting i vanlig ordning (undrar om sänkan ens existerar gällande mig?) och puls och syresättning var normalt. Dock hörde herr doktorn sv astma i lungorna och så har jag antagligen en inflamation i bröstbenet(?) och det förklarar den otäcka smärtan jag upplever, så helt hypokondrisk kanske jag inte verkade!? Iallafall, hujj - i med lite tabletter, ta med dig ett par diflofenak(stavning?) och tackochhej. - Och sluta rök!
Jo, jag tänkte också den tanken, men så fort jag satt i bilen var tanken borta. Nej, dax att ta itu med detta kanske?
Då var man åter i Norberg. Mitt bröst har börjat säga hemsktmycketaj när jag andas och jag funderar på om jag ska våga mig på att väcka pappsen? Men antagligen är det bara en massa slem som har bosatt sig innanför revbenen, så det kanske vore helt i onödan. Nej, jag ger mig på ett försök att sova istället, vore ju härligt att hamna på sjukan det första man gör när man åkt trettiotre mil för att umgås med folk, INTE!
Uppd. 20102901 02.10
Är hemkommen för en liten stund sen från Avestas akutmottagning. Det började göra alldeles för ont i bröstet och andning var rostig och fruktansvärt tung runt elvasnåret, så jag fick panik och väckte pappa iallafall. Så rädd var det längesen jag var och jag tänker inte erkänna det mer än i detta inlägg. Tankar om allt möjligt for upp i huvudet och jag började misstänka att rökningen kanske var boven i dramat. Men så klart så ger andningen med sig lagomt tills vi kommer fram och jag kände mig nedstämd till tusen. Hur ska dom ta mig på allvar nu? Sänkan och febern visade absolut ingenting i vanlig ordning (undrar om sänkan ens existerar gällande mig?) och puls och syresättning var normalt. Dock hörde herr doktorn sv astma i lungorna och så har jag antagligen en inflamation i bröstbenet(?) och det förklarar den otäcka smärtan jag upplever, så helt hypokondrisk kanske jag inte verkade!? Iallafall, hujj - i med lite tabletter, ta med dig ett par diflofenak(stavning?) och tackochhej. - Och sluta rök!
Jo, jag tänkte också den tanken, men så fort jag satt i bilen var tanken borta. Nej, dax att ta itu med detta kanske?
Detta är ungefär hur det såg ut i mitt huvud när läkaren sa Bröstbensinflamation.
Det är nog tur att mina skills i paint är begränsade. Eller något.
Kanske på återseende?
Kommentarer
Trackback
