vartskadu

Att gå på en hundra procentig rad efter att i stort sett varit arbetslös är förvånadsvis krävande på mitt spyke, så känner någon sig bortglömd av mig för tillfälligt får jag be om ursäkt. Jag är snart med i matchen igen och kommer börja höra av mig igen, jag lovar.


Ikväll har jag gråtit ögonen ur mig för att M ska åka hem imorgon. Jag som knappt velat umgås med mina d¨varande pojkvänner förut. Jag som hela tiden övertalat honom att han SKA åka hem. Jag som menar att sakna bara är bra.
Jag känner mig tom av saknad efter min underbara, tålmodiga, roliga, förstående pojkvän. Och då sitter han ändå brevid mig just nu.
Jag är inte van vid att känna så här.