vartskadu

Ska snart bege mitt först till Norberg och plocka ur det sista ur lägenheten, dvs en kartong och ställa ner dammsugaren i källaren till D&J, sen hämta kameran jag envisades glömma hos Mini och därefter åka till Syster med barn för att tillbringa min kväll/natt i Avesta och imorgon göra en roadtrip till Falun lassarett.


M♥M

Jag toksaknar min man något så fruktansvärt och just nu längtar jag hem till mitt nya hem, hem till Habo. Jag känner att jag har en massa saker ogjorda hemma som jag borde ta itu med innan sista flyttlasset går ifrån västmanland. Nu har jag iallafall fått en hylla till badrummet och en byrå till hallen av min man samt en skänk/byrå till sovrummet som vi köpte av hans kompisar. Nu har jag tre hyllor kvar som jag ska skruva ihop till förråden, men efter att det tog nästan ett dygn att få ihop byrån (från jysk, vad annars?) så finns det knappast ork alls till fortsatt skruvande! Någon som vill hyra ut sina tjänster gratis till mig gällande denna frågan?

Jag hade jättetrevligt igår som sagt, men efter att ha varit borta ifrån Norberg i nästan tre veckor inser jag hur mycket jag värdesätter att vara ifrån byhålan gud glömde. Fast kan kanske vara skönt att komma "hem" någon gång ibland kanske?

Nej, jag vill ha min karl här nu!

Tillägnad min älskling så att han inte glömmer bort mig nu när jag är trettiotre mil bort! ^^

Stadiet jag upplever nu kan stavas med tretton bokstäver - B A K F U L L A S H E L L !  Men jag hade kul igår iallafall, det var mycket trevligt! Vi spelade våghals2, mitt nyinköpta spel vilket resulterade i en massa skickade sms med konstiga meddelanden och statusändringar på Facebook. Det gäller att ha sig lite humor där! :)

Nu blire snart tacos i Benningland.

Så där. Jag har bestämt mig för att återigen städa i bloggen och sedan släppa den på nytt. Att ha den lösenordskyddad var inget för mig, även om det har varit skönt att slippa pressen som jag säkert inbillar mig att ha över att hela tiden se till att det uppdateras och att det då är roliga inlägg. Mitt liv har inte känts så roligt på senaste tiden och att ha en deprimerande blogg är egentligen inget jag alls eftersträvar. Men jag måste sluta se det som att jag underhåller andra, denna blogg är min! Mina tankar, mina känslor och mina upptåg! Om då någon känner för att dela detta med mig så tycker jag det är jättekul, men jag måste som sagt sluta ha i åtanke att andra läser här, då blir allt bara kattskit.

Jag måste få dela med mig av mitt liv, jag är ingen privat person. Nej, jag är en sådan som vanligtvis trycker in mina känslor under huden på folk. Är jag glad så vet du om det, är jag ledsen syns det på mig, är jag arg då vet hela byn om det och är jag hög på livet så vet snart hela Sverige om det. Det är sån jag är, det är sån jag vill intala mig själv att jag är. Så varför då börja tveka på sig själv bara för det faktum att man inte vet vem som läser och vad dom förväntar sig? Nej, I will go for it.

Så var så god - Läs, skratta med mig, skratta åt mig, bli upprörd för att jag handlar fel, bli upprörd för att jag handlar rätt, bli ledsen för att jag är ledsen eller bli ledsen för något jag gör eller var likgiltig.
Lämna en kommentar om du vill eller ge blanka sjutton i det (hej mormorsvarning!).
Du kommer bli en i statistiken och från och med nu struntar jag i statistiken. Så det så! ;)


Jag har tjuvbörjat lite som det kanske syns och nu är en video på nerladdning på youtube. En liten "hälsning" till min man så att han inte glömmer bort mig nu när jag flytt våran verklighet och gömmer mig under mor&fars tak. :)

22.20
Då var man åter i Norberg. Mitt bröst har börjat säga hemsktmycketaj när jag andas och jag funderar på om jag ska våga mig på att väcka pappsen? Men antagligen är det bara en massa slem som har bosatt sig innanför revbenen, så det kanske vore helt i onödan. Nej, jag ger mig på ett försök att sova istället, vore ju härligt att hamna på sjukan det första man gör när man åkt trettiotre mil för att umgås med folk, INTE!

Uppd. 20102901 02.10
Är hemkommen för en liten stund sen från Avestas akutmottagning. Det började göra alldeles för ont i bröstet och andning var rostig och fruktansvärt tung runt elvasnåret, så jag fick panik och väckte pappa iallafall. Så rädd var det längesen jag var och jag tänker inte erkänna det mer än i detta inlägg. Tankar om allt möjligt for upp i huvudet och jag började misstänka att rökningen kanske var boven i dramat. Men så klart så ger andningen med sig lagomt tills vi kommer fram och jag kände mig nedstämd till tusen. Hur ska dom ta mig på allvar nu? Sänkan och febern visade absolut ingenting i vanlig ordning (undrar om sänkan ens existerar gällande mig?) och puls och syresättning var normalt. Dock hörde herr doktorn sv astma i lungorna och så har jag antagligen en inflamation i bröstbenet(?) och det förklarar den otäcka smärtan jag upplever, så helt hypokondrisk kanske jag inte verkade!? Iallafall, hujj - i med lite tabletter, ta med dig ett par diflofenak(stavning?) och tackochhej. - Och sluta rök!
Jo, jag tänkte också den tanken, men så fort jag satt i bilen var tanken borta. Nej, dax att ta itu med detta kanske?

Detta är ungefär hur det såg ut i mitt huvud när läkaren sa Bröstbensinflamation.
Det är nog tur att mina skills i paint är begränsade. Eller något.


Kanske på återseende?

Älskling är på jobbet sen några timmar tillbaka. Fick masa mig upp och göra honom sällskap över en kopp kaffe innan han stack, det är priset man får betala när man ska vara smart i förtid och ladda kaffekokaren kvällen innan. Men jag lär väl försöka få till en morgonrutin igen och sluta sova bort halva dagarna, jag kanske har tur och införskaffar mig ett jobb snart?

Näst på schemat står en dusch så att man kanske blir människa idag också, sen plock och städning i lägenheten. Vi vill ha det mesta gjort innan Torsdag då jag åker hem. Fast det känns lite väl ambitiöst och ljusår bort, vi har alldeles för många projekt i farten samtidigt.

Menmen, den som lever får se.

Min älskling är inte som alla andra. Han har sovit sig egenom mig pratandes i telefon, mig stökandes i köket som ligger vägg i vägg med sovrummet, mig snubblandes på dammsugaren när jag försökte smyga mig ut och röka på balkongen som också ligger vid sovrummet och mig knappandes på laptoppen i sänghalvan brevid honom. Men när jag stänger ner datorn och släcker den nya, fina, lilla lampan - ja då vaknar han! Stackaren var törstig och röksugen.
Och den lilla tröttheten jag lyckats infinna är bortblåst, jag fick ju sällskap för någon minut!

Nu funderar jag på om jag ska byta ut öl mot sprit i fortsättningen? Det har kanske blivit lite för många öl på sistonde och det syns på mage, lår - ja allting! Och sprit, ja om jag får tillåtelse att skryta, det klarar jag av! Med undantag för den sista. Och då menar jag inte nödvändigtvis den sista för kvällen, utan den sista innan minnet tryter. ^^ Det är konstigt det där, hur huvudet liksom inte förstår att det är alkoholpåverkat medans övriga kroppen har förstått för längesen hur det ligger till!


På Torsdag bär det av uppåt i landet, hem till mor&far och alla nära&kära. Hur länge jag blir kvar är ännu inte bestämt, det får längtan efter M avgöra allt eftersom! Det finns några som är lite bannade för mig att jag inte sagt hejdå än och som jag ska försöka charma, det får mig att känna mig som om jag ska på min egna minnestund! Varför känner folk ett sådant behov att säga adjö och tacka av mig!? Jag flyttar trots allt bara några tiotals mil bort men ändå innom Svearikets gränser. Människan är och förblir ett mysterium för mig.

Både igårkväll och här nu inatt har jag unnat mig en kvällsgrogg då jag tyckt att jag kanske somnar lättare efter. Men båda gångerna har jag blandat i redbull eftersom jag tycker det är godast, vilket resulterar i att jag absolut inte kan somna efter då jag är särskiltl känslig för det uppignande medelt i det. Tssss, hur blond kan man egentligen vara?

Då satt man här i sängen med laptoppen i knät. Egentligen borde jag göra en massa nytta, plocka ner rentvätten från ställningen och lägga in i garderoben, plocka ur diskmasken, göra plats i garderoben för min nya trådback(?) från ikea och en massamassa mer. Men orken är som bortblåst!

Det är inte många minuter om dagarna jag är pigg och allert längre. Jag ät något så ofantligt trött hela tiden och det känns som om jag skulle kunns somna ståendes, tills jag placera huvudet mot kudden i sängen. Då blir jag istället rastlös.
Suck!

Och så fort gick det innan jag blev ledsen igen. Detta beror då såklart på mina hormoner(veckan/veckorna precis innan mens) som jävlas lite mer än vanligt pga omständigheterna med N´s fittkommun och inget annat! Men så fort jag inte får som jag vill eller känner mig missförstådd numera går jag sönder och allting brister, bara för en sekund. Sen är läget snabbt "stabilt" igen.

Hor mens! Jag skulle då lätt sälja skiten om jag kunde!





Nu kommer snarkarna! Jag lovar att det går på fem röda ifrån vaket till sovandes och sist till snarkisarna.
And I'm in lööööööööv with it! <3
Kissa och sen gosa in mig i det snarkande ubergoa åbäket brevid mig!

Nu kommer sådan här otroligt jobbig kärlekssmörja, but I can't help it! Under nästan tjugofyra år trodde jag att jag hade upplevt äkta förälskelse åtminstonde en gång. Fuck vad jag bedrog mig själv!

Han är det finaste jag vet! Mitt hjärta blir varmt varje gång han kommer i min närhet. Gosh, vad kan jag ha gjort för att få ha honom hos mig? Varje minut, varje sekund är dyrbar, en dag kanske han förstår att jag inte är av samma karat som honom, utan bara simpel sten.

Mattias är min drog, utan honom går jag under, kärleken till den mannen bara växer och växer! Om han nu bara visste och förstod hur hel han gör mig!

Det är sjukt hur mycket känslor jag upplever för en annan människa, för min alldeles egna pojkvän! Detta får mig garanterat att ångra vissa kapitel i mitt liv, men jag vet att dom var nödvändiga för att få mig hit, till honom - and I fucki'n love it!




Detta är första gången jag inte bara tänker jag, jag, jag... Utan faktiskt bryr mig om någon annans åsikter i det hela. Och då är det baske mig stort!

Hur förklara man dessa starka känslor för en karl utan att skrämma iväg honom och utan att låta: hej, jag är psykopat. Älska mig? Jag är som sagt inte van att känna sådant hät, dessmindre att utala mig och visa det. Rädslan finns alltid att vara för mycket.

Jag har hållt min blogg stängd och bakom lås och bom då jag inte kännt för att skriva dom senaste veckorna och för att slippa prestationsångesten jag upplever när jag ser hur många som varit in här utan att hittat något att läsa. Men nu är det nog dax att låsa upp denna igen, för även om jag haft chans att skriva av mig för mig själv då absolut ingen alls har haft lösenordet hit, känns det ändå som om jag har ett annat behov att uppfylla då jag istället har börjat skriva en massa onödig information på fb (oj, en av dem längsta meningarna i min blogg so far!? Njaae..) .Jag saknar att skriva att mig funderingar och tankar och att få dela med dom till främlingar och kända!

Största orsaken till att jag låste bloggen var för att jag kände att jag var för deprimerad för att tillåta andra att ta del av mitt liv . för hur kul är det att bara läsa en massa deprimerande dravel!? Men hädanefter får dom få som hittat tillbaka utstå sådant om dom vill fortsätta ta del här, för mitt liv kommer alltid att gå upp och ner. Dock kommer jag nog att försöka låta bli att vara allt för känslosam.

Men ni som känner mig är välkommna att höra av sig lika mycket nu som under tiden bloggen var låst, jag skriver trots allt inte allt i mitt liv här! ;)

---

Jag har iallafall flyttat ifrån Norberg och tryggheter och bor numer i Habo, trettiotre mil bort och en med en annan trygghet! Och för första gången någonsin under mina snart tjugofem år i livet är jag sambo med en kärlek och inte en vän.

Humöret går upp och ner, jag är ömsom ledsen, ömsom arg, ömsom fundersam och ömsom glad (Och nu hoppas jag att ömsom faktiskt är ett ord i svensk vokubulär(?), annas har jag precis uppfunnint oss ett nytt). Fast för det mesta är jag ûberlycklig över att ha min pojkvän&bästavän (ja nästan, favoriten står mig fortfarande närmast och så kommer det att förbli!) så nära mig och som stöttar mig i alla situationer! Och att jag sen dessutom är en hormonstint kossa för tillfället gör inte saker lättare. Det är två veckor innan Hvetes veckan och tårar&humör avlöser varandra, men som sagt så har jag min prins tillgänglig dygnet runt som kan trösta! <3

Min prins som snarkar så otroligt sött trots att han sover allt annat än djupt. Jag kan väcka honom genom att bara prata i vanlig ton och han svarar nyvaket men ändock med i matchen, men när vi slutat prata kommer snarkningarna på en gång. Detta är sött tycker jag, inte som mina timmerstockar jag fått förklarat för mig att jag själv tydligen drar. Och är jag väl i det stadiet så kan inte ens kanoner väcka mig!

Nej, nu är jag sur! Jag satt igårkväll och skrattade lite åt dom förvirrade bloggarna som fått för sig att det var Onsdag, men det visade sig att det är jag som är mer än förvirrad och att det faktiskt var Onsdag igår och inte idag som jag hade fått för mig! Så min fråga nu är: vem har stulit en dag av mig!? Jag kan inte redan ha varit i Habo i fyra dagar, jag får inte det här att gå ihop alls! Och vad ännu värre är - jag missade lill-Lördagen! Okej, nu har jag inga vänner här att umgås&gå ut med på Onsadagarna, men ändock! Det är principen!

:/
:S

Sitter ute i Benningland nu. Är tänkt att jag ska spendera resterande nätter här, men som det känns nu så vill jag inte ens upp till Norberg på dagarna! Mitt psyke har raserats något så otroligt mycket dom senaste veckorna och att packa ner vad som ska föreställa en del av mitt liv går bara inte.
Jag orkar inte. Inte nu.

Uäääääh! Idag mår man banne mig som man förtjänar! Fast jag skyller allt på glaset med gin&tonic och inte på dom 13-14 ölen! Nej, sprit är skit!
Vet heller inte om jag vågar träffa på J&M något mer, vem vet om vad jag kläckte ur mig för pinsamheter? Det var hur som hellst kanontrevligt igår! Och en jättegod hemlagad tre rätters middag!

Nu är världens bästa M på väg för att hämta hem bilen som vi lämnade kvar igår och samtidigt hämta hem en massa bakfyllemat! Det gillas, jag ska ätta flott tills jag spyr! ^^